Kämpar du med motivation och saknar inspiration till löpning och utveckling, men såväl andra träningsformer? Låt mig tipsa om boken Vad jag pratar om när jag pratar om löping, författad av Haruki Murakami. Detta är en bok som jag tar upp för att påminna mig själv om varför jag vill träna, och ett verktyg jag använder vid träning av mina klienter.
Har du ännu inte läst vår föregående artikel inom löpning, Är det dags att börja springa igen??, så rekommenderar jag att läsa den innan du fortsätter här.
Du undrar kanske varför jag sitter med en bok om att springa. Det är inte en träningsform jag själv spenderat mycket tid åt, undantaget den korta tid jag var i militären och då var det enbart för att klara av deras fystest. Den korta förklaringen är att det är en bok jag läser från tid till en annan för att påminna mig om det som gör att träning är roligt för mig, hur jag håller glädjen i min dagliga rehab rutin och hur jag håller fokus på att må bra mentalt. Boken är ganska lättläst och det som jag uppskattar är hur författaren bryter ner sin inställning till träning.
Författaren Murakami började först löpträna när han var i 30-årsåldern. Han bygger upp sina träningsperioder via små ökningar när det går, och för träningsdagbok där han är ärlig mot sig själv och skriver hur det går. Därefter använder han sina anteckningar till att inspirera sig själv till nya mål, för att korrigera sitt träningsupplägg och påminna sig själv om att acceptera det han inte kan påverka.
Murakami beskriver vidare hur han upplever ett tydlig sammaband mellan hur hans träning går och hur lätt hans jobb känns. Energin från det ena påverkar det andra.
”Den disciplin han bygger upp genom träningen ger honom verktyg till att ändra andra delar av sin vardag som till exempel att sluta röka.”
En av de ”regler” Murakami har för sin träning i uppstartsperioden inför ett lopp, i detta fall New York maraton, är att ”hoppa aldrig över träningen två gångar i rad, det är bättre att strunta i att uppfylla den planerade träningskvoten för veckan än att låta bli att springa helt”.
Jag älskar den inställningen och insikten även om det inte faller lika naturligt för mig. Jag har ganska klara bilder av vad det betyder när jag ska träna, även om jag inte har kunnat träna som bilden i mitt huvud visat i många år. För mig fungerar det bäst om jag aldrig pressar fullt ut, utan slutar precis när det känns som bäst i kroppen, för att därefter göra om det igen inom de närmsta dagarna.
”Idag ska jag bara träna, men nästa gång blir min träning perfekt”
Det är vad jag försöker ha som mantra för att få genomfört min träning, oavsett hur jag mår fysiskt eller psykiskt. Vid nästa träningstillfälle upprepar jag mitt mantra.
Som ett av många verktyg i lådan, försöker jag lära ut detta tankesätt och inställning till träning till mina klienter. Jag vill mycket hellre att du går till gymmet och bara gör en övning och går hem igen, än att du stannar hemma helt och hållet.
Murakami skriver även i boken ”Om jag skulle sluta springa bara för att jag hade mycket att göra, skulle jag utan tvivel aldrig springa mer i hela mitt liv”.
Detta är en av de meningar jag alltid läser flera gånger för att påminna mig själv om varför jag vill träna. Det handlar om målsättning – är målen tydligt formulerade, så blir också träningen mot målet mycket lättare.
Jag har senaste åren jobbat med flertal löpare på olika nivåer och med olika målsättningar. En sak som Murakami beskriver så väl och som passar in på alla jag har känt genom åren som verkligen gillar att springa, är att man anstränger sig till det yttersta inom sin egen förmåga. Om det sen handlar om att springa ofta för att känna att kroppen fungerar och att man inte vill missa en chans att komma ut på löpspåret, eller att pressa sig genom att springa ultramaraton, så verkar det som om denna egenskap och drivfaktor finns hos dem alla.
Vidare beskriver Murakami i boken också en insikt som han har kommit fram till. Han älskar att springa, men enbart träningsdistanserna inför ett maraton. Självklart gillar han känslan efter att ha fullfört ett maraton även om det inte är roligt att springa distansen. Han har testat längre distanser utan att känna samma glädje och han har insett att han inte är byggd fysiskt eller mentalt för mellandistanserna och deras tempo.
Detta är något du kan ta med dig i din egen träning. Bara för att du gillar skivstångslyft, betyder det inte att du behöver testa ditt maxlyft för en repetition. Istället genomför du ditt träningsupplägg på det sätt som ger dig bästa känslan och driver dig till att uppnå dina mål.
Författarens sätt att återge sina tankar och minnen och de lärdomar han gjort genom åren gör boken till en av mina favoriter när det gäller att kalibrera sin träning, att sätta realistiska mål och få träningsrutinen tillbaka på rätt spår.
En bok att rekommendera oavsett om du gillar att springa eller inte.
Önskar du läsa hela boken, så går det att beställa online från till exempel Adlibris.
/Benny Sode Funch, Lic. Personlig Tränare
