Lider du av långvarig (kronisk muskuloskeletal) smärta? Den här artikeln vänder sig till dig och hur det med hjälp av rätt träning kan minska dina besvär.
I den här artikeln kommer jag att göra ett försök på att belysa en litteraturgenomgång av flera studier kring chronic musculoskeletal pain, eller det vi på svenska kallar för långvarig smärta.
För den ivriga läsaren kan artikeln summeras enligt följande: Träning hjälper mot långvarig smärta, men träning fokuserad på de sekundära symptomen av långvarig smärta ger bättre effekt över tid.
När vi pratar om sekundära symptom så är det konsekvensen av smärtor, exemeplvis:
- rädsla för att röra på sig/motionera
- ångest
- överkänslighet för belastning och beröring tolkas som smärtor
Långvarig smärta beskrivs i artikeln som smärtor du har haft i över 3 månader, en sjukdom som påverkar över 20% av befolkningen, en siffra som forskarna förväntar sig stiga till över 50% till år 2050. En skrämmande siffra kan vi tycka på Trainologi.
Ofta består behandlingen av smärtor i ett försök att fixa orsaken/skadan/sjukdomen till smärtorna. Dock är det så att för många patienter som har långvarig smärta så går det inte att fastställa orsaken till de smärtor de upplever, eller så går det inte att behandla orsaken till smärtorna.
Många forskare ser smärta som en skyddssignal snarare än en markör för vävnadens tillstånd, en signal som över tid gör att kroppens hantering av smärtsignaler blir mer överkänslig. Med denna överkänslighet får man oftare fler eller mer tydliga sekundära symptom.
Behandling fokuserad på de fysiska, mentala och sociala aspekter av smärtor har vist sig som det mest effektiva behandlingsmetod för långvarig smärtor. Även om man inte har kliniska bevis för vilka delar av fysisk träning det är som ger de positiva resultaten för dessa patienter, så ser man förbättrad funktion av kroppen och positiva inverkning på smärtan.
Jag upplever ofta att när klienten har uppnått bättre kunskap kring sin skada, eller sjukdom, och vi långsamt men Även om man inte har kliniska bevis för vilka delar av fysisk träning det är som ger de positiva resultaten för dessa patienter, så ser man förbättrad funktion av kroppen och positiva inverkning på smärtan.
Vidare i artikeln framkommer det att man inte har sett någon speciell typ av träning vara bättre än någon annan, detta eftersom man kan se förbättringar i sekundära symptom utan tydliga förbättringar i klienters fysiska förmåga.
Forskarna menar på att det viktigaste att börja med – när man jobbar med klienter som lider av långvarig smärta – är ett test av fysisk förmåga samt en intervju för att få en uppfattning av klientens upplevelse av smärtan. Därefter är det viktigt att anpassa träningen efter utgångspunkten – en klient som har varit inaktiv länge eller har starka sekundära symptom ska ha mer hjälp och stöd i träningen än någon som redan är aktiv. Som tränare ska du alltid ha i tankarna att den psykologiska delen av smärtan ska behandlas av kompetent personal då den kan påverka framgången för klienten lika mycket som den fysiska träningen.
I litteraturgenomgången understryks även hur viktigt det är att den som tränar klienter har en förståelse för hur man på ett positivt sätt kan ha en dialog kring smärtan samtidigt som de utmanar klientens uppfattning av sin egen smärta.
Att göra målsättningar och ha avstämningar om förväntningarna på träningsdelen är viktigt för att säkra att man inte stärker sekundära symptom istället för att minska dem. Detsamma gäller när man ska anpassa utmaningsnivån på träningen. Som nämnt tidigiare så har forskarna inte sett att en speciell typ av träning skulle vara bättre än en annan.
Aerobisk träning kan ge resultat för långvarig smärta vid 20 till 60 min utövande, två eller fler gångar i veckan i minimum sex veckor för sekundära symptom. Viktträning kräver mer upplärning men kan ge positiva resultat även på kroppsdelar som inte tränas direkt via de övningar man gör.
Avslutningsvis går artikeln in på hur man kan individanpassa träningen, till exempel genom träning i vatten, hur ofta eller hur intensiv träningen ska vara och hur mycket hjälp man ska ge i olika stadier av behandlingen. I sammanfattningen skriver författarma att även om deras artikel inte går in på otraditionella träningsformer som Tai Chi, Yoga eller Pilates ska de inte uteslutes från att kunna ge resultat – men det saknas mer forskning på området. Där finns en enighet om att individualiserad träning med kompetent stöd kan hjälpa människor med långvarig smärta.
Denna artikel var ett självklart val för mig att belysa eftersom den blev publicerad precis samtidigt som jag började som personlig tränare på ett kommersiellt gym. Jag visste redan då att jag inte var den typiska PT:n och att mina metoder kanske inte var det som någon förväntar sig när man tänker på PT. Artikeln gav mig ett sätt att bättre kunna bemöta klienter och förklara hur och varför det jag redan visste faktiskt fungerade.
Själv brukar jag ge följande bild av långvarig smärta:
Se din smärta som väldigt stökiga yngre syskon. Du har två möjligheter, antingen kan du försöka ignorera dem, men dem kommer fortfarande störa dig. Eller så kan du ta hand om dem och låta dem vara en del av ditt liv där du kan påverka hur de mår.
/Benny Sode Funch, Lic. Personlig Tränare
